©Antero Perttula 2021
Katkon korvausjuttuja Skanssin heinistä
1702-1709
1)
Emedan Nembdemannen Henrich Jöranβon
i Wattula och Johan Matzson i Watziais intygade sig hafwa beseedt och
wärderat den skada till
5:
laβ höö, som Sigfredh Thomasson i Kyro Skantz uppå sitt Bergade och i
3ne Såtor samblade höö detta åhr lydit, det Markus Eskelβon
i Kacko Boskap upätit, som han nu sielf måste tillstå; dy i förmågo af det
9: Cap. Byg. B: L: L:, sampt Nembdens Sluut, dömbdes Markus Eskilβon
samma
5: laβ
höö eller 1 ½ dlr Kmt för
laβet
till Sigfredh Thomasson att betala; Och Såβom bemte
Marckus så wähl Tingz predikan, som hehla första Tingz dagen försummade, der
han lijkwähl eij det ringaste förfall nu wijsa kunde; Altså fälles han
derföre till 1 dlr Srmt
lijkmätigt den 2ne puncten uthj Kongl: Maijz
Nådigste Förordning af dn 4: Julii 1695:, Börandes han och
refundera sin wederpartz omkostnad och expenser med 2 dlr
Dito mt.
”Lautamiehet Heikki Yrjönpoika
Vattulasta ja Juho Matinpoika Vatsaisista todistivat katselmoineensa ja
arvioineensa vahingon. Se oli 5 kuormaa heiniä. Ne kuuluivat Kyrön Skanssin
Sippo Tuomonpojalle. Tänä vuonna heiniä piti kertyä korjattavaksi kolme
ruokoa. Mutta Markus Eskonpoika Katko oli syöttänyt niityn putipuhtaaksi
karjalleen. Sen hän nyt myös itse tunnusti. Siksi maanlain rakennuskaaren 9.
luvun mukaan ja lautakunnan päätöksellä, tuomitaan Markus Eskonpoika
maksamaan Sippo Tuomonpojalle samat 5 kuormaa heiniä eli 1 ½ kuparitaaleria
kuormalta. Mainittu Markus laiminlöi niin käräjäsaarnan kuin myös koko
ensimmäisen käräjäpäivän. Hän ei pystynyt esittämään siihen mitään
perustelua. Noudattaen Kuninkaallisen Majesteetin Armollisimmin 4.
heinäkuuta vuonna 1695 antaman Asetuksen 2. kohtaa, tuomitaan hänet
laiminlyönnistään yhden hopeataalerin sakkoon. Lisäksi hänen pitää suorittaa
vastapuolensa kuluja kahdella hopeataalerilla.”
Lähde: Kansallisarkisto
Kihlakunnanoikeuksien renovoidut tuomiokirjat, Ylä-Satakunnan tuomiokunta,
Varsinaisten asioiden pöytäkirjat 1702 (KO a:22), Hämeenkyrön ja Ikaalisten
syyskäräjät 20. ja 21.10.1702, sivut 404v–405., jakso 452
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=26996157
2)
Såβom Markus Eskelβon i Katko icke kunde neka, dett hans
Boskap förle Sommars Medelst, det han eij brukat Heerdinge,
opbett Sigfred Thomaβons
i Kyro Skantz Äng Pukaro bemd; hwaraf NämbdeMannen Henrich
Jöranβon i Wattula intygade hafwa kunnat falla 6
Laβ
eller 3 Åhmar höö; Altså och i förmågo af det 9 och 10 Cap: B: B: L. L.
dömmes Marckus Eskelβon sådanne 3 Åhmar höö eller 3 dlr Smt
till Sigfred Thomaβon att betahla, jempte 24 /: Smt
Expenser.”
”Markus Eskonpoika Katko ei
voinut kieltää, etteikö hänen karjansa, mille hänellä ei ollut paimennusta,
ollut viime kesän aikana syönyt heiniä Kyrön Skanssin Sippo Tuomonpojan
Pukaro-nimiseltä niityltä.
Lautamies Heikki Yrjönpoika
Vattulasta arvioi heinien määräksi 6 kuormaa eli 3 aamia. Niinpä maanlain
rakennuskaaren 9. ja 10. lukujen mukaan, tuomitaan Markus Eskonpoika
maksamaan Sippo Tuomonpojalle 3 aamia heiniä eli 3 hopeataaleria. Lisäksi
hänen pitää suorittaa Sipon kuluja 24 hopeaäyriä.”
Lähde: Kansallisarkisto
Kihlakunnanoikeuksien renovoidut tuomiokirjat, Ylä-Satakunnan tuomiokunta,
Varsinaisten asioiden pöytäkirjat 1708 (KO a:30), Hämeenkyrön ja Ikaalisten
talvikäräjät 7., 8. ja 10.2.1708, sivu 117, jakso 107
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=27074890
3)
Sigfred
Thomaβon
ifrån KyroSkantz infan sig och klagade öfwer Markus Eskelβon Katko, för det
han med Boskapen förln Sommars låtit Opbeta Pukaro Äng,
för hwilken Orsak, Sigfred honom till detta Ting låtit Stämma, men Marckus
sig nu eij inställt, inläggiandes Häradz Rättens dn 20.
etc. Octobr. 1702., sampt dn 7. etc. Febr. 1708. fällte
dennes, desmedelst han bewijste, att Marckus 2ne Resor
tillförene samma Äng låtit upbeta, och särskillt hwar skada blifwit dömbd
att betala, öfwer hwilken förre doom, Marckus sig wähl hoos Högwälborne Hlr
Landzhöfdingen Bure beswärat, men bemte Herre resolwerat,
att Parterne hade att ställa sig, Häradz Rättens doom till effterrättelβe,
hwilket alt Oachtat, Markus således, som ofwanförmält är, åter å nyo sin
förra Onska låtit förmärcka, och 3die resan en sådan skada
honom tillskyndat, som Nembdeman Mattz Sigfredβon Salonen till
5.
laβ höö Wärderat, hwilken sådant nu tillstod, och derjämpte intygade
sig utj Erich Jacobβon ifrån Jokihongo närwaro, bemte
Marckus i ofwannembde Saak för 4. Wekot sedan Citerat, härofwer
Resolwerades: Emedan Nembdeman Mattz Sigfredson Salonen intygat sig utj
Bondens Erich Jacobβons ifrån Jokjhongo närwaro, för 4. Weckor sedan till
detta Ting Stämbdt Marckus Eskelβon Katko, att swara Sigfred Thomaβon ifrån
Kyro Skantz, för den skada hans Boskap fölne Sommars på
Sigfredz Äng Pukaro bend tillfogat, dermedelst att dhe
utan heedinge drifwitz, hwilcka skada berde Nembdeman till
5.
laβ höö skattat; Men Marckus sig eij infunnit, midre någon
befullmehtigad, som des förfall kunnat gifwa wid handen; Fördenskull dömes
han att betala mehrberde
5.
laβ höö á 16 :/ Srmt
laβet till Sigfred Thomaβon, och des utan arg: Cap: 9. B: B: L: L:
betala sine 3. mkr Srmt,
jämbwähl 1 dlr Srmt, j
föllie af den 2ne puncten i Kongl. Maijtz förnyade
Rättegångz Ordning de Ao 1695. för Vpropetz försummande,
och des utan refundera Sigfredz förorsakade Expenser med 2. dlr
Dito mt, blifwandes doch berde Markus
öppet lämnat, till nästa Ting låta Citera sin Wederpart, der han fömenar sig
hafwa skiähl Saken att återwinna, och kan wijsa laga förfall till sitt
utheblifwande, till hwilken ända, denne doom honom så tijdigt föruth
Communiceras bör.
"Sippo
Tuomonpoika Kyrön Skanssista astui esiin ja valitti Markus Eskonpoika
Katkosta. Tämä oli antanut karjansa laiduntaa viime kesänä Pukaron niityllä.
Siksi Sippo oli haastanut hänet näille käräjille, mutta Markus ei tullut
paikalle. Sippo esitti kihlakunnanoikeuden 20. jne. lokakuuta vuonna 1702
sekä 7. jne. helmikuuta vuonna 1708 Markukselle antamat tuomiot. Niillä hän
todisti, kuinka Markus oli kaksi kertaa aiemmin antanut karjansa laiduntaa
saman niityn. Hänet oli erikseen tuomittu maksamaan niistä aiheuttamansa
vahingot. Tuomioista Markus on valittanut korkeanjalosukuiselle herra
maaherra Burelle. Mutta mainittu herra oli antanut välipäätöksen, että
osapuolten tulee noudattaa kihlakunnanoikeuden tuomiota. Edellisestä
huolimatta Markus on, kuten yllä on mainittu, taas uudelleen aiemmalla
tavalla toiminut ja tuottanut hänelle kolmannen kerran samanlaisen vahingon.
Sen lautamies Matti Siponpoika Salonen on arvioinut olevan 5. kuormaa
heiniä, mikä nyt vahvistettiin. Paikalla ollut Erkki Jaakonpoika Jokihonko
todisti, että mainittu Markus oli haastettu oikeuteen yllä mainitussa
asiassa 4. viikkoa sitten siten. Jutussa tehtiin välipäätös: Paikalla oleva
talonpoika Erkki Jaakonpoika Jokihogosta todisti lautamies Matti Siponpoika
Salosen toimittaneen 4. viikkoa sitten haasteen Markus Eskonpoika Katkolle.
Tämän piti tulla vastaamaan Sippo Tuomonpojalle Kyrön Skanssista Markuksen
karjan viime kesänä aiheuttamaan vahinkoon Pukaro-nimiselle niitylle. Karja
kuljeksi siellä ilman paimenta, minkä vahingon lautamies on arvioinut olevan
5. kuormaa heiniä. Mutta Markus ei ollut saapunut paikalle, eikä lähettänyt
sijalleen valtuutettua, eikä esittänyt mitään estettä poissaololleen. Kaiken
edellisen johdosta hänet tuomitaan maksamaan Sippo Tuomonpojalle usein
mainituista 5 kuormasta heiniä 16 hopeaäyriä kuormalta. Lisäksi maanlain
rakennuskaaren 9. luvun mukaan hänet määrätään maksamaan vahingonteostaan
sakkoa 3 hopeamarkkaa. Vielä noudattaen Kuninkaallisen Majesteetin
Armollisimmin vuonna 1695 antaman uudistetun
oikeudenkäyntijärjestyksen 2. kohtaa, tuomitaan hänet haasteen
laiminlyönnistään yhden hopeataalerin sakkoon. Lisäksi hänen tulee maksaa
Sipolle oikeudenkäyntikuluja 2 hopeataaleria. Toki Markukselle annetaan
vapaus haastaa vastapuolensa seuraaville käräjille, jos hän aikoo voittaa
takaisin tämän jutun. Hänen tulee myös osoittaa laillinen poissaolonsa
näiltä käräjiltä. Päätös tästä tuomiosta pitää antaa hänelle tiedoksi
riittävän ajoissa.” |
Lähde: Kansallisarkisto Kihlakunnanoikeuksien renovoidut
tuomiokirjat, Ylä-Satakunnan tuomiokunta, Varsinaisten asioiden pöytäkirjat 1709
(KO a:31), Hämeenkyrön ja Ikaalisten talvikäräjät 15. ja 16.2.1709, sivut
244–246, jaksot 167–168
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=27073517
4)
Såβom
Giästgifwaren Sigfred Thomaβon ifrån Kyro Skantz med Skattläggningz Jnstrumentet,
de Dato dn 4. etc, Julij 1694. bewijst, det ägorne inom
Pahaluoma och Sulaharanluoma Råer, honom äro till dehlte, warandes och af samma
Skattläggningz Jnstrument, som framblne Landzhöfdingen Sahl.
Högwälborne Lorentz
Creutz dn 21. Septr 1696., medelst en der på
skrefwen resolution, så wijda Stadfäst, att han förordnat, det åboen dereffter
sin Skatt bör uthgiöra, till förmärckia, att Oansedt Torparen Marckus Katko
bygdt sig huus, opgiordt Åker sampt ett st: Äng om 6. åhmar, innom bemte
Råer, icke långt der ifrån, så är doch Marckus på Wästra sijdan Åhn tilldehlt
Skogh, med förmälan, honom denne ofwan bemte Kyroskantz Bonde
j Vthmarcken inom bemte Råer, intet intrång böra tillfoga,
utan allenast sin opgiorde Äng på den sijdan Åkeren behålla, derföre bemte
Sigfred Thomaβon sig nu beklagade, att Oansedt Marckus Eskelβon Katko, i stället
för honom till dehlte 6. Åhmar höö, innehafwer öfwer 20.
laβ
höö slag, icke desto mindre, förln Sommars, igen med sin
Boskap opsatt Sigfredz Äng Pukaro benämbd, och begiärte öfwer Markus för en
slijk hans egenwillig heet så mycket större straff, sampt till ehrsättning för
sin tagne skada förhielpas, som att Marckus intet welat taga någon warning der
af, att han allareda 3ne särskillte resor tillförene är dömbd
betala det höet, han uppå denne Äng således med sin Boskap, för honom opbeta
låtit, och i synnerheet wid sidsta Wintter Ting deföre warden belagd med 3 mkr
Srmtz böter hwilcken doom, Markus nu
begiärte emoth lösen som honom tillsades, yrkandes i öfrigt der på att Sigfred
Thomaβon måtte förplichtas giärda denne Äng, hwilcket Sigfred sade wara Omöijelt
efter den sträcker sig långz med Åen, som af Wattnet gemenligen opflöder och
skulle Åhrligen, medelst dref ijs; afföra en sådan gränzlegård, som
Nämbdemännernen Henrich Jöranson i Wattula, Johan Johanβon i Pydäniemj och Mattz
Sigfredson Salonen äfwen besannade, jämbwähl Marckus Eskelβon deβ utan hafwer
Muhlbete på Kampikoskj sijdan, sampt öfwer Åen, effter Landtmätarens Anwijsning
wid Reefningen, intygandes Mattz Sigfredson Salonen sig hafwa wärderat den
skada, Sigfred Thomaβon i Åhr på Ängen, medelst Swarandens Boskap, tillskyndat
är, till 7.
laβ
eller 3 ½ Åhmar, hwar wid Sigfred Thomaβon sig äfwen Förklarade, att i fall
Marckus Eskelβon will hålla herdinge för sin Boskap, och intet här effter, som
här till skedt, Ofreda hans Äng, honom intet wara der emoth, att Boskapen niuter
Muhlbete på denne tracten, Oansedt Markus i anledning af Refningz- och
Skattläggningz Jnsrumentet, der till intet är befogat; Altså dömes Marckus
Eskelβon att betala den skada han i så måtto, Sigfred Thomaβon uppå des Äng
Pukaro, medelst Boskapen i Åhr tillskyndat, med 3 ½. Åhmar höö, eller des wärde
3 dlr 16 :/ Srmt, jämbwähl
för slijkt des Olagliga förfarande böta sina 3. mkr Srmt
arg. Cap: 9. B: B: L: L:, börandes deβutan betala Sigfredz Orsakade Expenser 1
dlr Srmt.
”Kyrön Skanssin kestikievari Sippo
Tuomonpoika osoitti 4. jne. heinäkuuta vuonna 1694 tehdyllä verollepanon
toimituskirjalla, että hänelle on jaettu Pahaluoman ja Sulaharanluoman rajojen
sisällä sijaitsevat tilukset. Edesmennyt maaherra autuas korkeanjalosukuinen
Lorentz Creutz (nuorempi) on vahvistanut 21. syyskuuta vuonna 1696 saman
verollepanon toimituskirjan siihen kirjoitetulla päätöksellä. Siinä hän on
määrännyt, että asukkaan tulee tämän mukaan suorittaa veronsa. Siinä on
huomautus, että huolimatta torppari Markus Katkon rakentamasta talosta,
raivaamastaan pellosta sekä yhdestä 6 aamin niitystä mainittujen rajojen
sisälle, ei kauaksi sieltä, niin on kuitenkin Markukselle jaettu metsä joen
länsipuolelta. Siihen on tehty huomautus, että tämän yllä mainitun Kyrön
Skanssin talonpojan ulkomaalle mainittujen rajojen sisällä, hän ei saa tehdä
haittaa, vaan hallita vain raivaamaansa niittyä sillä puolella jokea, jossa
pelto on. Sen vuoksi mainittu Sippo Tuomonpoika valitti nyt, että huolimatta
siitä, että Markus Eskonpoika Katkolle on siltä paikalta jaettu 6 aamin
heinämaa, käsittäen yli 20 kuormaa, ei sen vähempää, hän tuli taas viime kesänä
karjoineen Sipon Pukaro-nimiselle niitylle. Hän pyysi, että Markusta pitää
moisesta hänen omapäisyydestään paljon kovemmin rangaista, sekä korvata hänen
aiheuttamansa vahingot. Pitää myös huomioida, että Markus ei ole ottanut vaaria
siitä, että hänet on jo kolme erillistä kertaa tuomittu maksamaan saman niityn
heinät. Siitä huolimatta hän antanut laiduntaa niityn karjalleen. Sippo
muistutti vielä, että Markusta on samasta asiasta vielä edellisilläkin käräjillä
sakotettu kolmen hopeamarkan edestä. Markus pyysi vapautusta tuomioon, vaatien,
että Sippo Tuomonpoika pitää velvoittaa aitaamaan kyseinen niittynsä. Sippo
sanoi, että se on aivan mahdoton vaatimus. Niitty kulkee pitkin joenvartta,
jonne tavallisena vuotena vesi tulvii ja jota jäät riipivät. Sinne ei voi
rakentaa pysyvää aitaa. Lautamiehet Heikki Yrjönpoika Vattulasta, Juho
Juhonpoika Pyydönniemestä ja Matti Siponpoika Salonen vahvistivat Sipon
lausuman. Sitä paitsi maanmittari on osoittanut kolmiomittauksessa Markus
Eskonpojalle laidunmaita Kampikosken puolelta ja joen toiselta puolelta. Matti
Siponpoika Salonen todisti arvioineensa, että vastaajan karjan aiheuttama
vahinko Sippo Tuomonpojan niitylle oli tänä vuonna 7 kuormaa eli 3 ½ aamia
heiniä. Tähän Sippo Tuomonpoika huomautti, että Markus Eskonpojan pitää tämän
jälkeen siten paimentaa karjaansa, ettei se enää pääse häiritsemään hänen
niittyjään. Sippo lisäsi, että hänellä ei ole mitään sitä vastaan, että karja
nauttii seudun laidunmaista, siitä huolimatta, että Markus ei, kolmiomittaus- ja
verollepanon toimituskirjojen mukaan, oli siihen oikeutettu. Siispä tuomitaan
Markus Eskonpoika Katko maksamaan Sippo Tuomonpojalle karjansa Pukaron niitylle
aiheuttamasta vahingosta 3 ½ aamia heiniä tai niiden arvon 3 ½ taaleria 16 äyriä
hopearahana. Lisäksi maanlain rakennuskaaren 9. luvun mukaan hänet määrätään
maksamaan vahingonteostaan 3 hopeamarkkaa sakkoa. Hänen pitää vielä maksaa Sippo
Tuomonpojan oikeudenkäyntikuluja yksi hopeataaleri.”
Lähde: Kansallisarkisto
Kihlakunnanoikeuksien renovoidut tuomiokirjat, Ylä-Satakunnan tuomiokunta,
Varsinaisten asioiden pöytäkirjat 1709 (KO a:31), Hämeenkyrön ja Ikaalisten
syyskäräjät 12., 13. ja 14.10.1709 sivut 850–853, jaksot 476–477
http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=27073826
|